2010-12-23
14:19:48
Jag önskar att du förstod..
För enda sen första gånger vi sågs själv och du följde med mig hem ända från stan till berga för att vända och åka hem igen betydde verkligen sjukt mycket.
När jag fick sitta i ditt knä i tunnelbanan hem och allt..
Vet du hur mycket de betyder?
Du fick mig bort från den dåliga jag till en bättre jag som såg framåt och hittade livsglädjen igen..
Du var verkligen allt...
Alla stunder vi sågs och alla skratt vi skrattade, minns du dom?
Allt och jag menar verkligen allt betydde så mycket.
Jag skulle kunna dö för dig känns de som!
Du fick mig bra igen, du helade mig.
När du skrev att allt var slut kände jag att allt bara gick sönder.
Jag gick sönder.
Du anar inte hur svårt jag hade och sova den natten..
Jag grät så mycket.
Jag gjorde alla olyckliga den natten också.
Och jag menar verkligen alla för de jag själv gjorde.
Vilket kanske finns kvar hela livet.
Allt kändes som mitt fel.
Jag kanske verkade sur eller så men allt blev svårare..
Svårare än vad de redan var.
Jag fick ingen som kunde hela mig, jag har ingen att direkt prata om mina problem med så fort dom uppstår.
Det är tomt när ingen smsar längre.
Allt är så tomt utan dig.
Jag har aldrig kände såhär..
Hoppas du förstår..
De här är verkligen vad jag känner.
Kommentera inlägget här:
