2011-02-06
14:59:06
Jag vet inte om de är såhär.. men.. jag saknar dig!
Vi pratade inte på någon dag. Precis när jag skulle skriva till dig försvann din användare, efter det så mejlade jag dig.. har inte fått ett svar.. Men nu när jag skulle jag in på din blogg.. den fanns inte heller kvar(?). Snälla säg att de inte är sant att du lämnat världen.. du får inte ha lämnat världen. "Dukiee" du var så fucking awesome! Du var en bror, en bror som jag aldrig hade. Du var en så fantastiskt människa verkligen. Vet hur många gånger du talade om att ta livet av dig, hur många gånger du hjälpte mig när allt var svårt. Jag hjälpte dig så gott jag kunde och allt var ändå bra på något sätt när vi skrev med varandra. Jag vet inte om du kan läsa detta, men ja saknar dig!
Du var en så fantastiskt människa verkligen och har du lämnat jorden lämnar du stora spår efter dig i mitt hjärta. De plågar, de river och de sliter i mig. Hur ska jag kunna få hjälp och hitta någon ny jag kan lita på och prata med?
Du var den dära fina personen! Den dära underbara människan och den helt fucking incredible personen! Du var stark och jag försökte verkligen sötta och hjälpa dig! Varför är de såhär? Är de så jag känner? Är de så jag verkligen tänker och inser? Jag vill inte förstå men tror jag gör de. Sista gången vi skrev så berättade du att du inte mådde så bra, för jag gjorde inte det. Men de var inte pågrund av mig. Jag har tänkt på dig hela tiden och du skrämmer skiten ur mig när du pratar om att ta livet av mig. "Dukiee" jag vill att du ska leva! Du fick mig att inse fakta och fick alltid mig att le på ett eller annat sätt. Varför du? Varför skulle du ha en sådan plåga? Jag saknar dig verkligen.
Du var en så fantastiskt människa verkligen och har du lämnat jorden lämnar du stora spår efter dig i mitt hjärta. De plågar, de river och de sliter i mig. Hur ska jag kunna få hjälp och hitta någon ny jag kan lita på och prata med?
Du var den dära fina personen! Den dära underbara människan och den helt fucking incredible personen! Du var stark och jag försökte verkligen sötta och hjälpa dig! Varför är de såhär? Är de så jag känner? Är de så jag verkligen tänker och inser? Jag vill inte förstå men tror jag gör de. Sista gången vi skrev så berättade du att du inte mådde så bra, för jag gjorde inte det. Men de var inte pågrund av mig. Jag har tänkt på dig hela tiden och du skrämmer skiten ur mig när du pratar om att ta livet av mig. "Dukiee" jag vill att du ska leva! Du fick mig att inse fakta och fick alltid mig att le på ett eller annat sätt. Varför du? Varför skulle du ha en sådan plåga? Jag saknar dig verkligen.
Snälla kom tillbaka nu!
Du kan inte ha lämnat mig utan att säga hejdå. Men nu tror jag att du är på tåget till himlen... :'(
Jag vill inte tro det.. men de känns så..
Jag kommer alltid gilla dig som en otroligt fantastiskt bra vän "Dukiee"!
R.I.P. i fall det är så..
/ F
Kommentera inlägget här:
