2011-01-27
21:13:13
Varför?
Är mitt liv en utmaning? Är de därför allt händer?
Jag börjar undra varför allt just händer mig.
Jag ser inte riktigt meningen i det som sker.
De ger mig inte riktigt den där glada typen jag brukar vara heller.
De ger mig inte riktigt den där glada typen jag brukar vara heller.
Jag har så många frågor ingen kan svara på.
Ingen som ser, ingen som hör, ingen som lyssnar.
Ibland undrar jag ens om det är värt det.
Men jag fortsätter leva livet och tar varje dag som den kommer.
Även om jag nästan kan förut spå hur dom blir känns det som.
Varje dag i skolan är humörsvängningarna i topp.. eller ja.. upp och ner verkligen i alla fall.
Jag lackar för minsta lilla, jag skrattar ibland, jag säger inget ibland eller så är jag bara något annat..
De är förvirrande att inte kunna sova om nätterna...
Stallet är en räddning för stunden. Skriva är min räddning i veckan.
MATILDA HOLMBERG ÄR MITT ALLT OCH MIN RÄDDNING DYGNET RUNT!! <3
ÄLSKAR DIG SIS! <3 :*
Jag ser på allt som en plåga.. men jag finner inte något hjälpmedel eller botomedel för det som händer.
Hur löser man mitt liv så de blir en lätt och rak väg istället för en lång och krokig väg?
Vart hamnar jag efter sommaren? Blir de internatet i västerhaninge(Häst), skärgårdsgymnasiet(Bygg&anläggning eller målare), it-gymnasiet(estet), österåkersgymnasiet(Bild + hästprofil) eller vad är de som kommer hända?
Som sagt.. mycket frågor med lite svar..
Hoppas de löser sig..
Älskar er!
Puss puss
/ F
Kommentera inlägget här:
