2011-11-29
20:39:28
. . .
Att jag ser allt rasa samman...
Att se hur allt bara bryts ner, går sönder som tunnt glas.
Det skar upp mig, skar upp mig till ett stort pulserande sår.
Hur ska jag lyckas sy ihop något som så infekterat att inte ens
den bästa medicinen funkar?
Att vara genomskinlig likt ett glas eller vara likt en spegel
är något som sker från dag till dag, stund till stund.
Att jag är ihålig, tom och slut likt ett tomt hål.
Att jag är ihålig, tom och slut likt ett tomt hål.
Såret som varje gång de händer något infekteras på nytt!
Det röda blod som pulserar i mina ådror vill alltid göra det,
Det röda blod som pulserar i mina ådror vill alltid göra det,
men vissa stunder är det som om de vill strömma ner längst armarna.
Som att vissa saker läcker ut ur det infekterade såret.
Kommer jag någonsin får se allt byggas upp igen?
Kommer jag söka det jag önskar?
Eller kommer jag att bli totalt lost och bara fortsätta se hur allt bara rasar samman?
Kommer jag någonsin får se allt byggas upp igen?
Kommer jag söka det jag önskar?
Eller kommer jag att bli totalt lost och bara fortsätta se hur allt bara rasar samman?
P U S S & K R A M
/F
/F
Kommentarer:
#2:
Frida
Älskar dig så otroligt mycket!! <3
Kommentera inlägget här:
Vännen, finns alltid <3