Romars

Vilja, plåga och smärta.
Att se och veta hur ens värld raseras, sakta och säkert.
Att vara stark, stark och förvirrad.
Att varje dag ska vara som och gå på brinnande kol,
som att ramla i leran i regnet gång på gång.
Man skrapar knäna och känner smärtan som skär, som ett barns skrik.
Men att du blir sviken skär dig rakt in i hjärtat.
Ett hjärta fyllt av smärta, ångest och oro.
Ett hjärta fyllt av fula ärr, djupa sår som blöder.
Vart är kartan till den rätta vägen?
Vilken är den rätta stigen?
Hur?
Var?
När?
Varför?
När ska allt bli bra?
Är det försent att kliva in på rätt stig?
Vart finner jag den karta som tar mig dit?
Att man önskar saker är något man vill ska gå i uppfyllelse.
Man vill se allt från en annan vinkel, men alla vinklar är lika fulla med skit.
Hur kunde det bli såhär?
Somliga vill och somliga kan inte och så är det bara!