Romars

Varför?
Alla gånger man tror att man mår bra känner jag mig lurad.
Jag ser inte vägen just nu…
Blir anklagad för att säga en sak som jag inte ens sagt.
Vart ska jag gå?
När ska jag få må bra?
Jag kan inte gråta, le och skratta.
Inte på riktigt, så som förut.
Jag kan inte leva som jag gjorde då.

Från en stad till en annan, börja om på nytt och förhoppningsvis hittar jag den stigen jag sökt.
Men kan jag vara säker på att de tar stopp?
Allt som pågått så pass länge, kommer de någonsin få ett slut?
Kommer han byta ut tabletter emot alkohol?
Kommer han bli aggressiv?
Jag vet inte vad jag ska göra eller säga…
Jag bara känner nu,
känner mig som en cigarett som blivit fimpad.

Var det meningen att det skulle bli såhär?
Jag saknar så mycket som jag önskar att jag hade, som inte finns i mitt liv just nu.
Eller gör det fast jag inte ser det?

Jag vill inte att någon ska se mig såhär trasig.
Jag vill inte erkänna för att belasta andra.
Men jag gör det för eran skull, jag skulle aldrig ljuga för er.
Men jag vet bara hur mycket det är nu.
Hur mycket jag behöver gråta,
Skrika, kramas och prata.t

Jag behöver alltid ert stöd även om jag nekar det…
Stanna kvar ändå, för att jag behöver er, utan er är jag inget alls längre.
Jag skulle tömmas till botten, sjunka som den gråa sten jag känner mig att vara nu.
Lämna mig aldrig, Snälla?
Är du den sanna vännen stannar du medan alla andra bara fortsätter framåt.
Även fast jag inte säger att jag vill prata, fråga alltid en gång extra.
Det betyder mycket!