2013-02-15
13:36:00
The truth that no one understands
Det är oförklarligt...
Jag vet verkligen inte vart jag ska börja.
Jag vet verkligen inte vart jag ska börja.
~
Jag skulle vilja säga upp mig som männsika ibland.
Säga upp mig och försvinna.
Jag känner mig inte ens mänsklig längre.
Jag skulle vilja säga upp mig som männsika ibland.
Säga upp mig och försvinna.
Jag känner mig inte ens mänsklig längre.
Hjärtat brister snart.
Gråten sitter i halsen, redo för att brista ut.
Men egentligen är det en fasad jag gömmer mig bakom som ingen vet någonting om.
Färgen på fasaden flagnar då och då men jag målar på ny för att ingen ska se...
Gråten sitter i halsen, redo för att brista ut.
Men egentligen är det en fasad jag gömmer mig bakom som ingen vet någonting om.
Färgen på fasaden flagnar då och då men jag målar på ny för att ingen ska se...
Ingen ska veta något.
Rädd för att andra ska se mig svag.
Det finns ingen möjlig utväg för det här längre.
Att elden inom mig fortfarande brinner är ett under.
Folk förstår nog inte när man berättar heller.
~
Rädd för att andra ska se mig svag.
Det finns ingen möjlig utväg för det här längre.
Att elden inom mig fortfarande brinner är ett under.
Folk förstår nog inte när man berättar heller.
~
Mitt liv är som en berättelse som tydligen inte skulle bli oskriven.
Det är som en bok typ.
Varje dag är en ny sida.
Varje månad är ett nytt kapitel och varje år är en ny serie.
Man vet aldrig vad som händer på nästa sida i boken heller, folk säger att det ska vara spännande, men jag vet verkligen inte längre.
Det är som en bok typ.
Varje dag är en ny sida.
Varje månad är ett nytt kapitel och varje år är en ny serie.
Man vet aldrig vad som händer på nästa sida i boken heller, folk säger att det ska vara spännande, men jag vet verkligen inte längre.
Kommentera inlägget här:
